efter en vecka i skolbänken.

Jag är student.
Jag har ett kollegieblock i väskan och ett passerkort i plånboken. Jag äter lunch på en bricka i en matsal.
Det känns förbannat bra.

Än så länge har det varit hektiskt. Det gäller att hänga med, annars är man i princip körd. Men det ska bli riktigt kul att komma igång med det kreativa.
Jag har ju egentligen inga förkunskaper, och det märks rätt tydligt när man sneglar över någon annans axel. Vissa är förbaskat skillade, men jag ska ju faktiskt bara tävla mot mig själv.

Hursomhelst gillar jag hela alltet; klasskamraterna är underbart nördiga, lärarna verkar bra, och bara grejen att man är student känns kul. Jag har ett mål att sträva mot!

school daze.

Så.
Snart börjar jag skolan. Jag som inte suttit i en skolbänk på snart tio år.
Detta är dessutom en skola full av kreativa visionärer (inbillar jag mig). En skola där jag behöver en massiv portion mod och självförtroende för att hålla mig ovanför ytan.

Det är oerhört spännande och roligt, men samtidigt är jag väldigt, väldigt rädd.

Jag som knappt kan titta på grafiska designers/fotografers/tecknares verk utan att bli gråtfärdig utav känslan av otillräcklighet. Jag måste sträcka på ryggen och verkligen tro på att jag också är en duktig och kreativ konstnär. Annars skulle jag väl inte kommit in? Tankarna svindlar men det pirrar lite gott i magen efter alla dessa år av hjärndött arbetsliv. Nu har jag en chans att visa att jag kan. Åt skogen med tvivlaren som gnisslar tänder i mitt bakhuvud!

Jag postar här mina arbetsprover för de som undrar hur pass hög ribban var för att komma in...







Fruktskålen jag gjorde i Maya. I början var programmet ett rent helvete att lära sig, men sedan kröp det framåt och blev riktigt kul och jag blev klar innan trialversionens 30 dagar gick ut.













Uppgiften var att designa en egen karaktär. Jag tog denna slarviga bild med mobilen när jag var så gott som klar.

feeling good.

Den här sommarens soundtrack har varit fantastiskt, mycket gammal jazz och soul.
Jag har upptäckt Nina Simone, och jag blir bara alldeles lycklig och varm inuti av hennes uttrycksfulla sätt att sjunga. Jag kan sitta och titta på youtube-klipp och bli alldeles tårögd. Sådana artister finns det inte många av, särskilt inte nuförtiden.
Självklart måste jag dela med mig av detta, så jag har satt ihop en fin playlist för alla som är intresserade:

Nina på Spotify

Mina favoriter just nu är Four Women och Pirate Jenny.